Josef såg på det att bli såld till Egypten som den värsta katastrof som kunde drabba honom. Han insåg emellertid att det var nödvändigt att lita på Gud på ett sätt som han inte hade gjort, när han var skyddad av sin fars kärlek. Josef tog Gud med sig till Egypten och detta blev tydligt genom att han var vid gott mod mitt i sin sorg. Såsom Guds ark bringade vila och välgång till Israel, så förde denne gudahängivne och gudfruktige unge man välsignelse med sig till Egypten. Detta visade sig på så tydligt sätt, att Potifar, i vars hus han tjänade, förknippade alla välsignelser han fick med den slav som han hade köpt, och gjorde honom till son snarare än till tjänare. Det är Guds syfte att de som älskar och ärar hans namn själva skall bli hedrade, och att den ära som Gud får genom dem skall stråla tillbaka på dem själva, Josefs karaktär förändrades inte när han blev upphöjd och fick stort förtroende. Han fick den plats där hans dygd kunde lysa med klart ljus genom goda gärningar. Guds välsignelse vilade över honom inne i huset och ute på makern. Alla ansvarsfulla uppdrag i Potifars hus lades på hans axlar. Och i allt detta visade han oförtruten redbarhet, för han älskade och fruktade Gud.
Youth's Instructor, den 11 mars 1897