Elia överväldigades av sorg när han såg detta avfall från sin ensliga plats i bergen. I inte vånda ropade han till Gud och bad att han skulle hejda det folk han en gång hade gynnat. Han bad att han skulle sätta stopp för dess onda vägar och hemsöka det med sina domar, om det var nödvändigt, för att man i ett sant ljus skulle få se hur långt bort från himlen man hade kommit. Han längtade efter att se dem komma till ånger och bättring, innan de gick så långt i sina onda gärningar att de provocerade Herren till att helt och hållet fördärva dem.
Prophets and Kings, s. 119, 120