Det finns inget utrymme för bekymmerslös rast och ro i våra liv. Vi får aldrig glömma Jesu varningar: "Vaka alltid och be" Luk 21: 36. En förbindelse med gudomlig kraft varje ögonblick är nödvändig för att vi skall kunna göra framsteg. Vi kan ha fått ett mått av Guds Ande, men i bön och tro bör vi hela tiden be om mer av Andens fullhet. Det duger inte att sluta anstränga sig. Om vi inte går framåt, om vi inte intar en sådan hållning att vi kan ta emot både det tidiga och det sena regnet, kommer våra själar att gå förlorade och ansvaret för det kommer att vara vårt eget.