Välsignelserna i den kristna tiden fick ett gensvar av de första apostlarna i barmhärtighetsgärningar och välgörenhet. Utgjutelsen av Guds Ande efter det att Jesus hade lämnat sina lärjungar och farit upp till himlen förde till självförnekelse och självuppoffring för andras frälsning. När de fattiga, heliga i Jerusalem var i nöd skriver Paulus till de hednakristna med tanke på välgörenhet och säger: "När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning" 2 Kor 8:7. Här jämställs barmhärtighetsgärningar med tro, kärlek och kristet nit.