Denna liknelse om de förtorkade benen kan inte bara tillämpas på världen, men också på dem som har fått uppleva välsignelsen av stort ljus, för de är också lika skeletten i dalen. De har en mänsklig gestalt, de har stommen i en kropp, men de har inte andligt liv. Men liknelsen lämnar inte de torra benen där, blott och bart ihopfogade till mänskliga gestalter, för det är inte tillräckligt att deras lemmar och kroppsliga drag är symmetriska. Livets andedräkt måste levandegöra dessa kroppar, så att de kan stå upprätta och vara påsprång i aktivitet. Dessa ben representerar Israels hus, Guds församling, och församlingens hopp är den helige Andes livgivande inflytande. Herren måste andas på de torra benen, så att de kan få liv.