Låt inte någon känna att hans sätt att leva inte behöver förändras. De som bestämmer sig för ett sådant synsätt är inte lämpade att bli sysselsatta i Guds verk, för de kommer inte att känna behovet av att hela tiden sträva efter en högre norm och ständigt utvecklas. Bara de som misstror sitt eget jag och ständigt ser på vad Gud åstadkommer kan vandra tryggt. Det gäller att med villigt hjärta se sina egna fel och lära Jesu vilja och be att den kan genomföras i och av och genom dem. De visar att de inte förlitar sig på sig själva, utan på Kristus. De värderar sanningen som en helig skatt som kan helga och förädla och de försöker hela tiden att bringa sitt tal och sina tankar i överensstämmelse med dess principer. De fruktar och bävar för att något med anstrykning av deras eget jag skall upphöjas och att deras fel skall upprepas i andra som har förtroende för dem. De försöker alltid underkuva sitt eget jag och önskar att Jesu ödmjukhet och älsklighet skall inta jagets plats. De ser på Jesus och växer upp till honom och tar emot ljus och nåd från honom, så att de kan sprida detta till andra.
Review and Herald, den 12 april 1892