Vid några tillfällen har Herren påverkat världsliga, själviska människor på ett avgörande sätt. Deras sinnen blev upplysta av den helige Ande och de kände hans milda, mjuka inflytande, som tyglade hjärtat. Under en känsla av Guds överflödande nåd och barmhärtighet upplevde de det som en plikt att främja hans sak och bygga upp hans rike. De erinrade sig hans begäran: "Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl" Matt 6:19, 20. De kände en längtan att få del i Guds rike och lovade högtidligt att ge av sina medel till några av de olika verksamheter som drivs i Herrens verk. Det löftet gavs inte till människor, utan till Gud i närvaro av hans änglar, som rörde vid dessa själviska och penningkära hjärtan.
Review and Herald, den 23 maj 1893