De goda änglarna hastade genast till Guds Son och underrättade Honom om det, som hade inträffat ibland änglarna. De fann Fadern i samtal med Sin älskade Son, för att avgöra, vilka medel de skulle använda, för att för alltid omintetgöra, till de goda änglarnas fromma, den auktoritet, som Satan hade fordrat. Den allsmäktige Guden kunde på en gång ha slängt ut ärkebedragaren från himmelen; men detta var inte Hans plan. Han ville ge de upproriska änglarna en ärlig möjlighet till, att mäta styrka och kraft med Hans egen Son och de goda änglarna. I denna strid kunde varje ängel välja sida och såldes visa sina sanna färger för omvärlden. Det skulle ha varit farligt, att låta någon av deltagarna i Satans uppror bo kvar i himmelen. De hade lärt sig att göra blint uppror mot Guds oföränderliga lag, och sådant går inte att bota. Om Gud hade använt Sin makt till, att straffa ledaren för upproret, skulle de missnöjda änglarna inte ha röjt sig; därför valde Gud ett annat tillvägagångssätt, ty Han ville entydigt visa Sin rättfärdighet och Sin dom för hela den himmelska hären.