I Labans frånvaro tog Jakob sin familj och allt, vad han ägde och lämnade Laban. Efter att han hade tillbringat tre dagar resande, fick Laban reda på, att han hade lämnat honom, och blev kraftigt förtörnad. Och han förföljde honom, besluten om, att föra honom tillbaka med våld. Men Herren förbarmade Sig över Jakob, och då Laban nästan var ikapp honom, gav Han honom en dröm om, att han varken skulle tala gott eller ont mot Jakob. Det vill säga, han skulle inte tvinga honom till, att återvända, ej heller förleda honom därtill med smickrande lockelser. Då Laban mötte Jakob, frågade han, varför han hade smugit sig undan från honom, och fört bort hans döttrar, som om de varit krigsfångar. Laban sade: ”Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.” Första Moseboken 31:29. Därefter framhöll Jakob för Laban det förrädiska tillvägagångssätt han hade brukat mot honom, att han bara hade sett till egen fördel. Han påminde Laban om sitt rättskaffens uppförande under sin tid hos honom, och sade: ”Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig.” Verserna 29, 40.