Rebecka kände till Isaks förkärlek för Esau, och var överbevisad om att vanligt resonerande inte skulle ändra på den saken. I stället för att förlita sig till Gud, som styr över allting, visade hon bristande tro, genom att övertala Jakob till, att bedra sin far. Gud ogillade Jakobs tillvägagångssätt. Rebecka och Jakob borde ha väntat, tills Gud tänkte förverkliga Sina egna avsikter på Sitt eget vis, och i Sinom tid, i stället för att med hjälp av bedrägeri söka, att skynda på de förutsagda händelserna. Om Esua hade fått sin fars välsignelse, som uttalades över den förstfödde, kunde hans framtida lycka dock endast ha kommit från Gud, och Han skulle ha välsignat honom med tur, eller bringat motgång över honom, allt eftersom hans handlande skulle ha varit. Om han älskade och ärade Gud, liksom den rättfärdige Abel, skulle Gud ta emot honom och välsigna honom. Men om han inte alls respekterade Gud, eller Hans bud, liksom den ogudaktige Kain, och följde sina egna fördärvade lustar, skulle Gud inte välsigna honom, utan förkasta honom, liksom Han gjorde med Kain. Om Jakob vandrade i rättfärdighet, och älskade och fruktade Gud, skulle Gud komma att välsigna honom, och Guds kärleksfulla försyn skulle ordna allt till det bästa för honom, även om han inte finge de välsignelser och förmåner, som brukade skänkas åt den förstfödde.