Omständigheterna kring Esaus försäljning av sin förstfödslorätt föreställer de orättfärdiga, som inte sätter något värde på den förlossning Kristus har köpt åt dem, och offrar sitt himmelska arv på förgängliga skatter. Många behärskas av sina sinnliga begär, och vill hellre mista eviga och himmelska skatter, än de tänker förneka sin fördärvade aptit. Om en därav måste offras, antingen tillfredsställandet av en förvrängd aptit, eller de höga och himmelska välsignelser, som Gud lovar bara till dem, som tyglar köttet och fruktar Gud, brukar aptitens pockande på uppmärksamheten dra längsta strået, liksom fallet var med Esau. Man föraktar verkligen Gud och himmelen, genom att tillfredsställa sig själv. Även de, som bekänner sig till att vara Jesu lärjungar, använder té, kaffe, snus, tobak och starka drycker, som alla sätter själens finare känslospröt ur funktion. När man säger dem, att de inte når himmelen, om de fortsätter med att hänge sig åt dessa skadliga njutningar, och att de bör tygla aptiten och rena sig från köttets och andens samlade besmittelse, samt fullkomna sin helgelse i gudsfruktan, blir de förnärmade, ser bedrövade ut, och drar den slutsatsen, att i fall vägen är så trång att de inte kan hänge sig åt sin köttsliga aptit, tänker de inte längre vandra på den.