De, som har försummat att bereda sig för Herrens dag, kan inte göra sig redo under plågornas tid, ej heller därefter. De rättfärdiga kommer att fortsätta med sina allvarliga, ängsliga rop på räddning. De kommer inte att kunna erinra sig någon bestämd synd, men inte heller se något gott i hela sina liv. Deras synder har i förväg gått till doms, och de har fått sina missgärningar förlåtna. Deras synder har förpassats till glömskans land, och de går inte längre att komma ihåg. Oundviklig ödeläggelse hotar dem, men liksom Jakob kommer de inte att låta sin tro försvagas, därför att deras böner inte ögonblickligen blir hörda. Fastän de plågas av hunger, kommer de ändå inte att upphöra med sina böner. De kommer att hålla fast vid Guds kraft, liksom Jakob höll fast vid ängeln, och detta kommer att vara deras hjärtans ord: ”’Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.’” De heliga kommer att få övertaget till sist, liksom Jakob; och kommer att erhålla en härlig förlossning, när Guds röst hörs.