Inte alla Jakobs söner var rättfärdiga. De var delvis smittade av avgudadyrkan. Gud ogillade Jakobs söners gruvliga och hämndgiriga uppförande gentemot sikemiterna. Jakob var ovetande om deras avsikt, tills den hemska gärningen hade fullbordats. Han tillrättavisade sina söner, och sade, att de hade förstört för honom och gjort honom föraktlig inför landets invånare, och att dessa, i sin vrede, skulle krossa honom och hans hus. I sin ängslan kallade Jakob åter på Gud: ”Gud sade till Jakob: ’Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din bror Esau.’ Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ’Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder, och låt oss dra upp till Betel. Där skall jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på den väg jag gick.’ Och de gav Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig och alla sina örringar, och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Sikem.” Första Moseboken 35:1-4. Och Jakobs familj fann dem aldrig igen. ”Sedan bröt de upp, och en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring, så att man inte förföljde Jakobs söner.” Vers 5.