Jakob hade blivit ödmjukad, och fordrade av sin familj, att de också skulle ödmjuka sig och lägga bort sina smycken, ty han måste göra försoning för deras synder och offra till Gud, för att Han skulle kunna bönhöra dem och skydda dem mot de andra folkslagen. Gud fann behag i Jakobs ansträngningar, för att undanröja sin familjs synder och uppenbarade Sig för honom, samt välsignade honom, och förnyade löftet till honom, eftersom han fruktade Gud. ”Men Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stod av sten, och han offrade drickoffer på den och göt olja över den.” Vers 14.