Jakob vägrade, att bli bortvisad. Han visste, att Gud var barmhärtig, och han åberopade också Hans förbarmande. Han pekade på sin tidigare ånger och sorg över synden, och var ihärdig i sin bön om räddning undan Esaus hand. På det här sättet bad och kämpade han hela natten. Då han blickade tillbaka på sina begångna synder, drevs han nästan till förtvivlan. Men han visste, att han måste ha hjälp från Gud, eller omkomma. Han höll fast vid ängeln och lyfte fram sina önskemål under svår själskamp, med rop av allvar, tills han vann seger. Så kommer det även att gå med de rättfärdiga. När de ser tillbaka på sina gångna liv, kommer deras hopp nästan att förintas. Men när de betänker, att liv och död står på spel, kommer de att ropa av allvar till Gud, som har varit vittne till deras dittillsvarande, ödmjuka ånger över sina många synder, och de kommer att hålla fast vid Hans löften. Sålunda kommer deras innerliga böner att stiga upp till Gud natt och dag.