Egyptierna hade gjort Israels barn till slavar, fastän de inte var slavar, och egyptierna var inte berättigade till deras arbete. De hade blott gett Israels barn deras levebröd, och hade berikat sig själva på det arbete, som de hade tvingat från dem. De hade förtryckt dem, och bundit tunga bördor på dem, tills Gud grep in och skyddade dem. Och då de skulle lämna sina förtryckare, hade de användning för sådant under sin långa resa, som gick att byta ut mot bröd och använda i enlighet med situationens krav. Därför anvisade Gud dem, att låna av sina medmänniskor, och av främlingarna ibland dem; det vill säga av de egyptier, som satts att till se, att de utförde en viss mängd arbete varje dag. Även om de kunde låna en hel del, skulle detta bara utgöra en blygsam ersättning för det hårda arbete de hade utfört och berikat egyptierna med.