”Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.’ Men Mose sade: ’Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.’” Verserna 12, 13. Han bad Herren, att välja ut en mera passande person. Mose blyghet kom sig först av ödmjukhet, en beskedlighetens brist på självtillit. Men efter det, att Gud hade lovat att avlägsna hans vanskligheter, och vara med hans mun, samt lära honom vad han skulle säga, och ge honom framgång i slutändan, var det misshagligt för Herren, att han fortfarande saknade lust. Hans ovilja, att utföra det uppdrag Gud hade bevarat hans liv till att uppfylla, och hade utrustat honom till att utföra, sedan Gud försäkrat honom att Han skulle vara med honom, visade vantro och kriminell modfälldhet, ja, brist på tillit till Gud Själv. Herren tillrättavisade honom för hans tvivel. Israels befrielse ur Egypten, på det sätt Gud hade i sinne att förverkliga det på, tycktes Mose hopplöst; han trodde inte på framgång.