Då Mose begav sig till Egypten, mötte Herrens ängel honom, och iakttog en hotfull min, som om han skulle slå honom. Mose fruktade för sitt liv. Han hade gett efter för hustruns vägran, att låta omskära deras son, och enligt hennes önskan hade han vägrat, att lyda Gud. Hans hustru, som var rädd för att hennes make skulle bli dödad, övervann sin opassande hängivenhet för sonen, och utförde ingreppet själv. Därefter lät ängeln Mose gå. Under sitt uppdrag hos Farao skulle han komma att försättas i en farlig belägenhet, där hans liv skulle bero på kungens välvilja, såvida inte Gud med Sin kraft, genom Sina änglars närvaro, skulle bevara honom. Så länge som Mose försummade ett av Guds uttryckliga bud, skulle hans liv ej vara säkert; ty Guds änglar kunde inte beskydda honom under hans olydnad. Därför mötte ängeln honom på vägen, och hotade honom till livet. Han förklarade inte för Mose, varför han intog denna hotfulla hållning. Mose visste, att ängeln hade orsak därtill. Han var på väg till Egypten enligt Guds uttryckliga befallning, alltså var det rätt att resa. Han kom genast ihåg, att han inte hade åtlytt Gud, genom att utföra omskärelsens ceremoni på sin yngste son, utan hade gett efter för sin hustrus förmaningar, att ställa in den. Efter att han hade åtlytt Guds befallning, var han fri att bege sig till Farao, och inget låg i vägen, som skulle hindra änglarnas tjänst i samband med hans arbete.