Faraos hjärta blev allt kallare mot Israels barn. Han ökade betänkligt deras arbete. De krävande arbetsfogdarna över hebréerna var egyptier. De hade ämbetsmän under sig, som hade överblick över arbetet och ledde folk. Dessa ämbetsmän var hebréer, och de var ansvariga för folkets arbete under dem. Och då det orättvisa kravet ställdes på dem, att folket skulle samla ihop halmen till tegelstenarna ute på åkrarna, förmådde inte folket att fullgöra sitt dagliga arbete. ”Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda det som halm. Slavdrivarna drev på dem och sade: ’Gör ert arbete färdigt, den bestämda kvoten för varje dag, precis som när man gav er halm!’ Och israeliternas tillsyningsmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick ta emot hugg och slag och man sade till dem: ’Varför har ni inte som tidigare tillverkat det bestämda antalet tegel, varken i går eller i dag?’” Verserna 12-14.