I många år hade Israels barn befunnit sig i egyptiskt slaveri. Det var bara några få familjer, som utvandrat till Egypten, men de hade blivit till en stor skara. Omgivna av avgudadyrkan, miste många av dem kännedomen om den sanne Guden, och glömde bort Hans lag. Och de förenade sig med egyptierna i deras tillbedjan av solen, månen och stjärnorna samt av djur och avbilder, verk av människohänder. Allt omkring Israels barn var ägnat, att få dem att glömma den levande Guden. Ändå förekom det ibland hebréerna sådana, som bevarade kunskapen om den sanne Guden, himmelens och jordens Skapare. De bedrövades över, att se sina barn dagligen bevittna, och ta efter de avgudadyrkande människornas vedervärdigheter i omgivningen. Barnen knäföll således för Egyptens gudar, gjorda av trä och sten, och offrade till dessa döda föremål. De trofasta var bedrövade, och i sin förtvivlan ropade de till Herren om befrielse från det egyptiska oket; att Han skulle leda dem ut ur Egypten, så att de bleve fria från avgudadyrkan, och från omgivningens fördärvliga inflytanden.