Påsken pekade bakåt till Israels barns befrielse, och pekade dessutom avbildande framåt till Kristus, Guds Lamm, som slaktades för fallna människors återlösning. Blodet, som stänktes på dörrposterna, var en bild på Kristi försonande blod, liksom på den syndiga människans ständiga beroende av blodets förtjänster som säkerhet mot Satans makt, och på en slutlig återförening. Kristus åt Påskmåltiden tillsammans med Sina lärjungar strax före Sin korsfästelse, och samma natt infördes förordningen för Herrens Nattvard, som skulle högtidlighållas som minne om Hans död. Påsken hade högtidlighållits, för att fira Israels barns befrielse från Egypten, både som erinring och som sinnebild. Avbilden hade nått förebilden, då Kristus, Guds felfria Lamm, dog på korset. Han har lämnat efter Sig en förordning, som firar händelserna vid Hans korsfästelse.