Kristus åt Påskmåltiden tillsammans med Sina lärjungar, varpå Han reste Sig från bordet och sade till dem: ”’Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar.” Lukasevangeliet 22:15. Han utförde så den ödmjukhetens handling, att tvätta lärjungarnas fötter. Kristus gav Sina lärjungar förordningen med fottvagning, som skulle utövas, för att lära dem ödmjukhetens läxa. Han knöt denna förordning till nattvarden. Han hade avsett, att detta skulle innefatta en stunds självrannsakan. Därmed ges Hans efterföljare möjlighet, att bättre lära känna sina hjärtans egentliga känslor mot Gud och mot varandra. I fall stoltheten lurar i deras hjärtan, hur snabbt skall den då inte upptäckas hos dem, som felat och ärligt fullbordar denna plikt! Om det existerar själviskhet eller inbördes avsky, kommer det att uppdagas snabbare, när de inleder denna ödmjukhetens handling. Denna förordning var uttänkt, för att det skulle förekomma ömsesidiga bekännelser, och öka förbarmandet samt inbördes förlåtelse och sann kärlek, som förberedelse för utförandet av denna högtidliga förordning till minne av Kristi död. Han älskade Sina lärjungar tillräckligt högt, för att dö för dem. Han manade dem till, att älska varandra, liksom Han hade älskat dem.