Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, härlig i helighet, värdig förundran under lovsång, du som gör under. Du räckte ut din högra hand, och jorden uppslukade dem. Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning. Folken hörde det och darrade, ångest grep Filisteens inbyggare. Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar bävade, alla Kanaans inbyggare smälte av ångest. Över dem föll skräck och fruktan. Inför din mäktiga arm stod de som förstenade, till dess ditt folk hade dragit förbi, Herre, till dess det hade dragit förbi, det folk som du hade köpt. Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, Herre, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina händer berett. Herren skall regera alltid och för evigt.’ När faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.” Kapitel 15:1-19.