Det var väldigt svårt för den egyptiske kungen och ett stolt och avgudadyrkande folk, att ge efter för himmelens Guds krav. Den egyptiske kungen var sen till att ge med sig. Under de svåraste pinor gav han efter en smula; men väl pinan var väck, tog han tillbaka det han hade lovat. Alltså rammade plåga efter plåga Egypten, och han gav inte efter mera, än han var tvungen till genom Guds vredes ödesdigra hemsökelser. Kungen höll faktiskt fast vid sitt uppror även sedan Egypten hade ödelagts. Mose och Aron upplyste Farao om arten och verkan av varje plåga, som skulle följa på hans vägran, att släppa Israel. Varje gång såg han plågorna komma exakt enligt varningen; ändå vägrade han att ge efter. Först ville han blott ge dem tillåtelse till, att offra till Gud i Egyptens land; så, efter att Egypten hade lidit under Guds vrede, gav han männen allena lov till att resa. Sedan nästan hela Egypten gått under genom gräshoppsplågan, gav han deras barn och deras hustrur lov att också resa; men vägrade att låta dem ta med sig sin boskap. Mose berättade då för kungen, att Guds ängel skulle dräpa deras förstfödda.