Aron protesterade mot deras planer, tills han insåg att folket var fast beslutet, att genomföra sin avsikt, och så slutade han att argumentera med dem. Folkets missnöjesyttringar kom Aron att frukta för sitt liv. Och i stället för att stå modigt fram för Guds ära, och lägga sitt liv i Hans händer, som hade utfört under för Arons folk, förlorade han modet, sin tillit till Gud, och gav krystande efter för ett otåligt folks önskningar; och härigenom visade han också direkt motstånd mot Guds befallningar. Han gjorde en avgud, och uppförde den på ett altare, varpå de offrade till den. Och Aron fann sig i folkets utrop: ”’Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.’” Vilket hån mot Jehova! Alldeles nyligen hade de lyssnat till förkunnelsen av Guds lag från Sinai, ibland de mest upphöjda yttringar av Hans kraft, och då deras tro blev prövad, genom att Mose var borta från dem i några veckor, satte de igång med avgudadyrkan, som i närtid hade närmare beskrivits och uttryckligt förbjudits av Herren. Genom att göra detta, överträdde de det första, andra och tredje budet. Guds vrede tändes mot dem.