Mose visade sin stora kärlek till folket i sin förbön till Herren om, att förlåta deras synd, eller sudda ut hans namn ur boken Han hade skrivit. Här åskådliggör hans vädjan Kristi kärlek och medlargärning för det syndiga släktet. Herren vägrade, att låta Mose lida på grund av hans avfälliga folks synder. Han förklarade för honom, att den, som syndat emot Honom, skulle Han stryka i Sin bok, som Han hade skrivit; ty den rättfärdige skall inte lida för syndarens skull. Den häri omtalade boken är registret i himmelen, där varje namn står skrivet, och deras handlingar, deras synder och lydnad nogsamt förs in. När någon begår synder, som är för allvarliga, för att Herren skall kunna förlåta dem, stryks vederbörandes namn i boken, och personen vigs åt förintelsen. Fastän Mose såg deras bittra öde, vars namn skulle suddas ut ur Guds bok, tillkännagav han dock entydigt för Gud, att i fall namnen på dem i hans felande Israels skulle raderas, och inte hågkommas för något gott, önskade han att bli utraderad jämte dem; ty han skulle aldrig uthärda att se hela Guds vrede drabba det folk, som Han utfört dessa under för.