”Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profeterna, men det gjorde de sedan inte mera.” Verserna 24, 25. Denna profetiska gåva vilade på domarna och de äldste, för att upprätta folkets tillit, och utgöra ett tecken på, att Gud hade valt ut dem till, att förena sin myndighet med Mose myndighet, och att hjälpa till med, att dämpa folkets knorrande under deras resa i ödemarken samt därigenom lätta Mose uppgift.