Då folket av Mose upplystes om Guds avsikt rörande dem, knorrade de starkt. Tidigt nästa morgon samlade de sig inför Mose, alla utrustade för krig, och sade: Vi är här, och tänker tåga till den plats, som Herren har utlovat; ty vi har syndat. Herren hade sagt, att de inte skulle få landet, utan skulle dö i ödemarken; och i fall de skulle ge sig in i striden, skulle de inte segra. Mose sade: ”Det kommer inte att lyckas. Herren är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender. Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort från Herren, och därför kommer Herren inte att vara med er.’” Verserna 41-43. Men de dristade sig till, att tåga emot sina fiender utan sin utpekade ledare, och utan Herrens förbundsark; och de kom att möta sina fiender, de besegrades och drevs bort av dem. Här ångrade israeliterna sig för sent; och då Gud hade sagt, att de inte skulle gå upp och inta landet, var de lika halsstarriga i att ge sig av, som de tidigare varit ovilliga därtill.