Herren bad hebréerna att gå tillbaka, och ge sig ut i ödemarken längs vägen till Röda Havet. De var helt nära det goda landet; men på grund av sitt onda uppror, miste de rätten till Guds beskydd. Hade de tagit emot underrättelsen från Kaleb och Josua, och genast gett sig i väg, skulle Gud ha skänkt dem Kanaans land. Men de trodde inte, och visade sådan oförskämdhet mot Gud, att de själva drog över sig domen, att de aldrig skulle få träda in i det utlovade landet. Det var av medlidande och barmhärtighet, som Gud sände dem åter till Röda Havet, ty amalekiterna och kananéerna hörde, medan de dröjde och knorrade, talas om spejarna, och förberedde sig på krig mot Israels barn.