Herren gav här Sitt folk ett omisskännligt bevis på, att Han, som hade åstadkommit en så förunderlig befrielse för dem, genom att bringa ut dem ur Egyptens träldom, var den mäktige ängel, och inte Mose, som gick framför dem på alla deras resor, och om vilken Han hade sagt: ”Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom.” Andra Moseboken 23:20, 21. Mose tog till sig den ära, som tillhörde Gud, och gjorde det nödvändigt för Gud, att göra det som i denna situation skulle överbevisa det upproriska Israel om, att det inte var Mose, som förde dem ut ur Egypten, utan Gud Själv. Herren hade åt Mose överlämnat uppdraget, att leda Sitt folk, medan den mäktige Ängeln gick framför dem under alla deras färder, och styrde alla deras resor. Eftersom de så snabbt glömde, att Gud ledde dem genom Sin Ängel, och tillskrev människor det, som Guds kraft allena kan utföra, hade Han prövat dem och sökt att utröna, om de ville lyda Honom. De föll vid varje prövning. I stället för att tro på och erkänna Gud, som hade bestrött deras stig med bevis på Sin kraft, och tydliga tecken på Sin omsorg och kärlek, litade de inte på Honom, och beskyllde Mose för, att de hade måst lämna Egypten, och anklagade honom för, att ha orsakat alla deras olyckor. Mose hade uthärdat deras hårdhet med anmärkningsvärt tålamod. En gång hade de hotat med, att stena honom.