Herren ville avlägsna detta intryck för alltid från deras tankar, genom att förbjuda Mose att gå in det utlovade landet. Herren hade upphöjt Mose rejält. Han uppenbarade för honom Sin stora härlighet. Han hade släppt in honom i Sin heliga närhet hos Sig på berget, och hade nedlåtit Sig till, att tala med honom, som en människa talar med en vän. Genom Mose hade han meddelat Sin vilja, Sina förordningar och Sina lagar till folket. Han blev således ära och upphöjd av Gud, vilket gjorde hans misstag desto allvarligare. Mose ångrade sin synd, och ödmjukade sig ordentligt inför Gud. Han meddelade hela Israel sin sorg för sin synd. Han dolde inte följden av sin synd, utan nämnde för dem, att han inte fick leda dem in i det utlovade landet. Så frågade han dem, om detta fel från hans sida var så allvarligt, att Gud måste rätta till det, hur skulle då Gud betrakta deras upprepade knorrande, varvid de anklagade honom (Mose) för Guds osedvanliga hemsökelser på grund av deras synder!