Medan folket färdades från Hor på sin väg till Röda Havet, för att omringa Edoms land, blev de allvarligt modlösa, och beklagade sig över resans vanskligheter. ”Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ’Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!’ Då sände Herren giftiga ormar ibland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: ’Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.’ Och Mose bad för folket. Herren sade till Mose: ’Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva.’ Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.” Fjärde Moseboken 21:5-9.