Mose sade till folket, att Gud dittills hade bevarat dem, så att de inte hade blivit skadade av ormarna. Detta var ett tecken på Hans omsorg om dem. Han berättade för dem, att det var på grund av deras onödiga knorrande, och klagomål på vanskligheterna under färden, som Gud hade låtit dem bli ormbitna. Men Gud hade banat väg för dem. Det förekom ingen sjukdom ibland dem. Deras fötter svullnade inte upp under deras resor, deras kläder blev heller inte utslitna. Gud hade gett dem änglamat och det renaste vatten ur den hårda klippan. Och mot bakgrund av dessa tecken på Hans kärlek skulle Han, om de beklagade sig, sända Sina straffdomar över dem på grund av deras otacksamhet, och få dem till att erkänna den entydigt barmhärtiga omsorg om dem, som de inte hade lagt märke till.