Här blev israeliterna ålagda att göra något. De måste se på kopparormen, om de ville leva. Många hade dött på grund av ormbetten. Då Mose reste upp stången med kopparormen, ägde vissa inte tron, att de genom att bara blicka på den skulle bli helbrägdagjorda eller botade. Mödrar, fäder, bröder och systrar var alla ivrigt upptagna av, att hjälpa sina lidande och döende släktingar och vänner att fästa sina matta ögon på ormen. Om de bara såg den en gång, medan de var i färd med att svimma och dö, fick de liv, och blev av med alla sina giftiga sår. Det var ingen kraft hos kopparormen, som åstadkom sådan snabb förändring hos betraktarna. Den helbrägdagörande kraften de fick, genom att titta på ormen, kom endast från Gud. I Sin visdom valde Han detta sätt, att visa Sin makt på. Det var folkets tro på det erbjudna hjälpmedlet, som var godtagbar för Gud. Genom enkla medel gjordes folket medvetna om, att Gud hade låtit ormar påverka dem på grund av deras gnällande och bristfälliga tro på Honom. Om de bara ville lyda Gud, behövde de inte vara rädda; ty Han skulle vara deras värn, och bevara dem från de faror, som de hela tiden var utsatta för i öknen.