Gud hade undervisat våra första föräldrar om kunskapens träd, och de hade blivit i allt underrättade om Satans syndafall och den fara de skulle utsätta sig för, genom att lyssna till hans förslag. Han berövade dem inte förmågan till, att äta av den förbjudna frukten. Han överlät till dem, som fria moraliska väsen, att tro på Hans ord, lyda Hans bud och leva; eller tro på frestaren, visa olydnad och omkomma. De åt båda två, och den stora visdom de fick, var kunskapen om synd, och en känsla av skuld. Höljet av ljus omkring dem försvann snart, och de började att rysa av känslan av sin syndighet och förlusten av sitt gudomliga hölje, och så försökte de, att skyla sina nakna kroppar. Herren ville inte låta dem röra vid frukten på kunskapens träd, ty då skulle de utsätta sig för Satan, som var förklädd. Han visste, att de skulle vara utom fara, så länge som de inte rörde vid frukten.