Efter Adams överträdelse tyckte han först, att han trädde in i en ny och högre existens. Men tanken på hans överträdelse förfärade honom snart. Luften, som hade varit av mild och jämn temperatur, verkade göra dem kalla. Det straffvärdiga paret förnam en känsla av synd. De kände fruktan för framtiden, en förnimmelse av avsaknad och själens nakenhet. Den ljuva kärleken och friden samt lyckan och förnöjsamma saligheten tycktes ha frånrövats dem; och i deras ställe infann sig i dem en avsaknad av något, som de aldrig hade erfarit. Då riktade de uppmärksamheten för första gången till sitt yttre. De hade inte varit iförda kläder, utan hade varit omgivna av ljus, liksom de himmelska änglarna. Detta ljus, som hade omgett dem, försvann. De riktade så uppmärksamheten till något, som skulle dölja deras kroppar, för att lätta förnimmelsen av brist och nakenhet, som de kände; ty hur skulle de kunna möta Guds blick och änglarna nakna?