De blev underrättade om, att de måste mista sitt Edenhem. De hade gett efter för Satans bedrägeri och trott på dennes ord, att Gud skulle ha ljugit för dem. Genom sin överträdelse hade de öppnat vägen för Satan, att lättare komma åt dem, och det var farligt för dem, att stanna kvar i Edens Lustgård, med tanke på att de skulle kunna få åtgång till livets träd och för evigt leva i synd. De bönföll om lov till, att stanna kvar där, ehuru de erkände att de hade förverkat all rätt till det lyckliga Eden. De lovade, att de i framtiden skulle böja sig för Gud i obetingad lydnad. De blev upplysta om, att deras fall från oskuldsfullhet till synd berövat dem deras styrka och gjort dem väldigt svaga. De hade inte bevarat sin rättskaffenhet i sitt heliga och lyckliga oskuldstillstånd, och de skulle ha långt mindre styrka till att förbli trogna och lydiga i ett tillstånd av medveten syndaskuld. De fylldes av den bittraste ångest och samvetsförebråelse. De förstod nu, att syndens lön är döden.