Bileam hade varit en Guds profet, och en fin människa; men han föll ifrån, och hängav sig åt habegäret, så att han älskade de orättfärdigas lön. Vid den tidpunkt, då Balak skickade sändebud till honom, var han tvehågsen. Han verkade för, att vinna och behålla Herrens fienders gunst och ära, som den lön han fick från dem. Samtidigt bekände han sig till, att vara en Guds profet. Avgudadyrkande folk trodde, att det skulle gå att uttala förbannelser, som skulle komma att påverka enskilda personer, eller hela folkslag. Då budbärarna meddelade Bileam sitt ärende, visste han fullgott, vilket svar han borde ge dem; men bad dem om, att stanna kvar över natten, så skulle han bringa dem det ord, som Herren skulle tala till honom. Gåvorna i männens händer fick hans begärande natur att flamma upp. Gud kom till Bileam om natten, genom en av Sina änglar, och frågade honom: Vad är det för män Du har hos Dig? ”Bileam svarade Gud: ’Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig detta bud: Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske skall jag då kunna strida mot det och driva bort det.’ Men Gud sade till Bileam: ’Du skall inte gå med dem. Du skall inte förbanna detta folk, ty det är välsignat.’ När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ’Gå hem till ert land, ty Herren tillåter mig inte att följa med er.’ Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ’Bileam vägrar att följa med oss.’ Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. De kom till Bileam och sade till honom: ’Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, för jag vill bevisa dig mycket stor ära, och allt vad du säger till mig skall jag göra. Kom nu och förbanna detta folk åt mig.’ Bileam svarade Balaks tjänare: ’Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herrens, min Guds, befallning, vare sig i smått eller stort. Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.’” Verserna 10-19.