Balak blev besviken och vred. Han utbrast: ”’Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!’” Vers 11. Balak trodde, att det var den anslående synen av israeliterna i deras tält, vilken Bileam sett från ett högt berg, som avhållit honom från att förbanna dem. Han trodde, att i fall han toge honom till en annan plats, där Israel inte skulle ha en dylik fördel, skulle han få ur Bileam en förbannelse. Åter, på Väktarplatsen, på Pisgas topp, offrade Bileam brännoffer, och så gick han ensam, för att tala med Guds ängel. Och ängeln berättade för Bileam, vad han skulle säga. Då han kom tillbaka, frågade Balak ivrigt: ”’Vad har Herren talat?’” Då framförde han detta budskap: ’Stå upp, Balak, och hör, lyssna till mig, du Sippors son. Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det? Se, att välsigna är mitt uppdrag. Han har välsignat, och jag kan inte ändra det. Ingen ofärd kan skådas i Jakob, ingen olycka kan ses i Israel. Herren, hans Gud, är med honom, en konungs jubel hörs bland dem. Gud förde dem ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens. Ingen trolldom hjälper mot Jakob, ingen spådom mot Israel. När tiden är inne skall det sägas om Jakob och Israel: Vad har inte Gud gjort! Se, ett folk står upp likt en lejoninna, likt ett lejon reser det sig. Det vilar ej förrän det ätit rov och druckit blod av slagna.’” Verserna 17-24.