Bileam försökte, att te sig välvillig gentemot Balak, och hade medvetet bedragit honom till att tro, att han använde sig av vidskepliga ceremonier och trollkonster, då han bönföll Herren. Men då han följde befallningen han fått från Gud, blev han mera frimodig, i det att han åtlydde den gudomliga ingivelsen, och han lade sin föregivna besvärjelse åsido. Då han blickade ut över israeliternas läger, så han dem lägrade i fullständig ordning, under sina respektive standar, ett stycke från uppenbarelsetältet. Bileam fick lov till, att beskåda det härliga yttrandet av Guds närhet, beskydd, omsorg och vägledning från uppenbarelsetältet. Han fylldes av beundran inför denna upphöjda scen. Han inledde sin liknelse med all värdighet hos en sann Guds profet. Hans profetiska ord var dessa: ”Hur sköna är inte dina tält, o Jakob, dina boningar, o Israel! Likt dalar utbreder de sig, likt trädgårdar vid en ström, likt aloeträd planterade av Herren, likt cedrar vid vatten. Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd blir rikligen vattnad. Större än Agag skall hans kung vara, upphöjt är hans kungadöme. Gud förde honom ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens. Han skall uppsluka hednafolken, hans fiender. Han skall krossa deras ben, med sina pilar genomborra dem. Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!’ Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: ’Till att förbanna mina fiender kallade jag dig, men se, du har dessa tre gånger rikligt välsignat dem.” Kapitel 24:5-10.