Mose blev visad framtida händelser, i synnerhet dem, som hade med Jesu Kristi första ankomst att göra. Han blev visad väsentliga och spännande scener i Kristi liv, och de platser, där dessa scener skulle utspelas. Han såg Frälsarens födelse i ringhet, och änglarna, som tillkännagav de glada nyheterna för herdarna: ”Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” Lukasevangeliet 2:10. Mose såg, att Kristus hade bytt ut Sitt majestät och Sin glans mot Betlehems krubba. Han hörde de glada rösterna från den strålande, himmelska hären utbrista i den gudomliga sången: ”’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.’” Vers 14. Så såg han världens Frälsare vandra ödmjukt genom Betlehems gator, avklädd kunglig ära, utan pomp och glans. Han såg sättet Han blev förkastad på av det stolta och fördärvade judafolket. De föraktade och förkastade Honom, som var kommen, för att ge dem liv. Här var deras hoppets stjärna. Han såg Guds Sons stora lidande i Getsemane Örtagård, och förrådandet av Jesus i händerna på en folkhop, som Satan hade eggat till ursinne. Han såg det gruvliga hånandet och piskandet, som Kristi eget folk jagats upp till, och deras avslutande, krönande handling i, att nagla Honom vid korset. Mose såg, att liksom han hade lyft upp ormen i ödemarken, blev Guds Son lyft upp på träkorset. Han såg Honom blöda och dö, så att var och en, som tror på Honom, inte skall gå förtappad, utan ha evigt liv.