Hela folket var samlat inför honom, och han högläste om händelserna från deras tidigare historia i den bok han hade skrivit. Han läste också upp Guds löften till dem, om de ville vara lydiga, och de förbannelser, som skulle följa på deras olydnad. Han berättade för folket om sin stora sorg, då han felade i Meriba. ”På den tiden bad jag så till Herren: ’Herre, Herre, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Ty vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land, och Libanon.’ Men Herren hade blivit vred på mig för er skull och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ’Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. Stig upp på toppen av Pisga och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster, och se med dina ögon. Ty du skall inte gå över denna Jordan. Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Ty det är han som skall gå över dit i spetsen för detta folk, och det är han som skall ge dem som arv det land du ser.’ ’Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er.” Femte Moseboken 3:23-4:2.