I sitt bryderi ångrade de, att de hade valt en kung. De ägde större mod och tillit, då de hade gudfruktiga härskare som undervisare och ledare; för då fick de råd direkt från Gud, och det var, som om Gud Själv ledde dem. Nu medgav de, att de kommenderades av en felande kung, som inte kunde frälsa dem i deras lidanden. Saul hade ingen stor och upphöjd förnimmelse av Guds majestäts upphöjdhet och fruktansvärdhet. Han ägde ingen helgad aktning för Hans bestämda förordningar. Med framfusig anda, därför att Samuel inte visat sig på avtalad tidpunkt, hastade han förmätet åstad inför Gud, och tog på sig det heliga offerverket. Samtidigt som han var utrustad för krig, byggde han altaret och tjänstgjorde som präst för sig själv och folket. Detta arbete anförtroddes högtidligen till dem, som valts därtill. Handlingen var en brottslig handling från Saul, och ett sådant exempel skulle få folket till, att lågt värdesätta de religiösa ceremonier och förordningar, som helgats och bestämts av Gud, samt utgjorde bilder på Hans käre Sons syndfria offer. Gud önskade, att Hans folk skulle hysa helig aktning och helgad respekt för prästernas offerverksamhet, som pekade hän till Hans Sons offer.