Guds änglar stred på Jonatans sida, och filistéerna föll runt omkring honom. Stor fruktan grep den filistéiska hären på slagfältet och i garnisonen, och ödeläggarna, som varit indelade i olika grupper, och skickats ut i olika riktningar, redo att fullgöra sitt dödliga verk, blev fruktansvärt rädda. Jorden skälvde under deras fötter, som om en stor skara skickliga ryttare och hästanspända stridsvagnar anlänt på slagfältet, klara för strid. Jonatan och hans vapenbärare, liksom filistéernas här, insåg att Herren verkade, för att befria hebréerna. Filistéerna blev rådvilla. För dem tycktes det finnas män från Israel ibland dem, som stred mot varandra, och filistéerna kämpade mot varandra, och tillintetgjorde den egna hären.