Striden hade pågått ganska länge, innan Saul och hans män blev varse, att befrielse utverkats för Israel. Sauls vaktfolk insåg, att det rådde stor förvirring ibland filistéerna, och upptäckte att deras antal blivit mindre, och att det likväl inte fattades någon i Israels styrkor. Efter att ha räknat krigsmännen, inrapporterades det att Jonatan och hans vapenbärare saknades. Saul och folket blev rådvilla. Han lät hämta Guds ark; och då prästerna frågade Gud, tilltog skriken ibland filistéerna. Det lät som två stora härar i intensiv strid. Då Saul och Israels folk medgav, att Gud hade stridit för dem, förenade de, som hade flyktat och gömt sig i sin rädsla, och de, som hade förenat sig med filistéerna på grund av fruktan, sig med Saul och Jonatan, och förföljde filistéerna. Herren verkade för Israel, och befriade dem för Sitt namns ära, så att de hedniska härarna inte skulle besegra Hans folk, och upphöja sig själva stolt emot Gud.