På nytt felade Saul genom sitt överilade löfte om, att ingen skulle äta före kvällen. Sauls iver var behäftad med stor brist på visdom, då han avgav ett dylikt löfte. Det var en stor ansträngningarnas dag för folket, och de plågades svårt av hunger, och då tidpunkten för löftet löpte ut, var folket så hungriga, att de överträdde Herrens bud, och åt kött med blodet kvar, vilket Gud hade förbjudit. Saul beslutade sig för, att låta döda sin son Jonatan, för att han i sin utmattning hade smakat litet honung, och inte varit klar över sin fars löfte.