Gud var inte lika glad åt deras utgjutelse av djurens blod, som Han var åt deras lydnad mot Hans bud. Offren var gudomligt föranstaltade till, att påminna syndiga människor om, att synden medför död, och att blodet från oskyldiga djur endast kunde sona överträdarens skuld tack vare lydnaden genom det stora offer, som ännu låg i framtiden. Gud krävde lydnad från Sitt folk framför offer. Jordens samlade rikedomar var Hans. Boskapen på de tusen bergen tillhörde Honom. Han fordrade inte, att bytet från ett fördärvat folk, som Hans förbannelse vilade över, och som innefattade deras fullständiga utplåning, skulle bringas Honom som förebud om den helige Frälsaren, som ett lamm utan lyte.