Då Saul såg, att Samuel inte längre kom, för att undervisa honom, förstod han att Herren hade förkastat honom på grund av hans dåliga uppträdande, och hans karaktär försämrades stadigt därefter. Sina tjänare, som han ledde gällande rikets skötsel, vågade stundom inte att närma sig honom, ty han tedde sig som en sinnessjuk person, våldsam och grov. Han blev ofta uppfylld av samvetsförebråelser. Han var melankolisk, och ofta rädd, då ingen fara förelåg. Detta gjorde honom olämplig som härskare. Han var alltid full av oro; och i sin tungsinthet ville han inte bli störd, och stundom vågad ingen kontakta honom. Han brukade tala profetiskt om sin detronisering, och att andra ville inta hans ställning som härskare, samt att hans efterkommande aldrig skulle komma att upphöjas till tronen, och erhålla kunglig ära, utan att de skulle gå under på grund av hans synder. Han brukade profetiskt upprepa uttalanden mot sig själv med förryckt kraft, till och med i sina styresmäns och folkets närvaro.