De, som hörde dessa besynnerliga utlåtanden från Saul, anbefallde honom musik, som troddes kunna utöva ett lugnande inflytande på hans sinne vid dessa anfall. Genom Guds försyn blev han gjord uppmärksam på David som duktig musiker. Han förordades också som varande en tapper krigare, klok och trofast i alla saker och ting, eftersom han blev särskilt ledd av Herren. Bitvis kände Saul sig liten till sinnes, och var rent av angelägen om, att någon skulle ta regeringsansvaret för riket. Denne skulle av Herren ha lärt sig, hur han skulle handla i överensstämmelse med Hans vilja. En gång, då han mådde väl psykiskt, sände han budbärare efter David. Han kom snart att älska honom och gav honom ställningen som vapenbärare, och gjorde honom till sitt biträde. Han menade, att om David var gynnad av Gud, skulle han utgöra en garant för honom, och kanhända rädda hans liv, då han skulle komma att hemsökas av sina fiender. Davids skickliga harpospel stillade Sauls anfäktade ande. I det, att han lyssnade till den bedårande strängamusiken, jagade denna de mörka skyarna från honom, och lämnade hans upprivna sinne i ett mera förnuftigt och lyckligt tillstånd.