Davids äldste bror, Eliab, som Gud inte hade valt ut till kung, var avundsjuk på David, eftersom denne hade blivit ärad på hans bekostnad. Han föraktade David, och betraktade honom som ringare, än sig själv. Han anklagade honom inför andra, att smyga sig undan till pappan, för att se på striden. Han hånade honom för det lilla uppdrag han hade, nämligen att passa några får i ödemarken. David avvisade det orättvisa påståendet, och sade: ”’Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.’” Kapitel 17:29. David brydde sig inte om, att förklara för sin bror, att han kommit till Israels hjälp, att Gud hade sänt dit honom, för att slå ihjäl Goliat. Gud hade valt ut honom till, att vara härskare över Israel; och eftersom den levande Gudens härar befann sig i sådan fara, hade han styrts av Guds ängel till, att frälsa Israel.